Del 5 - Vad hände sen?
Hej, det var alldeles för länge sedan. Minns inte när jag var gör inne sist. Jag anser att jag är en sluten människa, har mycket känslor osv men visar inte så mycket utåt.
Tänkte göra ett försök åter igen att börja skriva, kan vara bra för mig som inte öppnar upp mig för någon.
Jag ser att jag började skriva lite om en crush som inte fick något avslut. Tänkte börja skriva hur det slutade.
Tror det var på hösten , näst sista terminen på gymnasiet som jag fick en "underbar idé att skriva till min crush på Facebook. Förklara att han var min crush och förstod att jag inte var hans typ av tjej och massa annat dravel. Bad att få be hans Facebookvän. Han är ju världens snällaste så han liksom godtog det haha....
Jag trodde väl att han skulle lägga ut massa foton från sitt liv och kunde följa han på så sätt på FB. Ack ack... Han lade inte ut så mycket.
Faktum är att vi var facebook vänner i typ 8-9 år (Vi hade aldrig kontakt) tills ganska nyligen i år (Tror jag) då han skapade en ny Facebook och tog bort sin gamla. Daaamn :)))) sjukaste är ju att vi aldrig pratade eller chattade för den delen, så det var bara jag som var naiv och trodde på mer saker. Jag antar att jag hade någon slags attraktion för honom men något djupare fanns inte.
Ännu sjukare är att en vän fick reda på detta , hade ju typ hoppats att detta skulle bli begravt med mig bara. De är barndomskompisar btw. Hur som, hon var optimistisk och tyckte att jag skulle skriva till honom (var nog 2017 eller 2018). Efter mycket tvekande så skrev jag, bad om ursäkt för vad jag "gjort" och snäll som han är så så han att det var lugnt , att vi alla gör misstag.
Om det hade slutat där så hade det varit okey... men jag vet att jag frågade vad han jobbade med. Då tvärtvände det totalt. Han var inte intresserad. (Dvs han ville inte säga vad han jobbade med) Sen kan man ju tycka att en sån smågrej inte är så stor deal att berätta (visste redan vad han jobbade med haha) men tydligen så var det stor deal för honom.
Aja hörrni. Det blir inte alltid sagor med lyckliga slut...
Del 4 - Ett sjukt sammanträffande?
Gud vad jag skulle göra vad som helst för att resa i nån slags tidsmaskin för att se tillbaka hur det faktiskt var och hur jag betedde mig i gymnasiet ((: Skulle vilja vara en fluga på väggen men som kan styra upp så att jag fattade lite bättre beslut osv.
I klassen som jag började i blev vi ett litet gäng som umgicks, och det sjukaste är ju att en av dem är barndomsvän med min dåvarande crush. Är det bara ett sjukt sammanträffande eller typ ödet..
Del 3 - Vågade aldrig säga hej
Ja det är ju sjukt att man inte kan få fram tre bokstäver, ett ord till någon. Att det ska vara så svårt. Ett hej betyder ju så mycket, det betyder ju att du ser en annan människas existens. Men hur skulle jag kunna göra det, bara dyka upp som gubben i lådan från ingenstans. Hur skulle han reagera om jag sa något. Han kanske inte skulle sagt någonting alls. Vad jag minns så var han ganska populär, för han umgicks alltid med flera från hans klass. Jag kunde ibland titta upp och se han titta på mig och sen titta bort när han såg att jag kollade. Han undrade säkert vad jag var för en konstigt typ. Eller om detta är något my mind har hittat på, han kanske kollade någon annanstans. Skulle vilja göra en tidsresa för att se exakt det som hände, se hur jag betedde mig. Ändra på saker o ting.
Åren gick plötsligt väldigt fort. Man tog ju förgivet att man skulle se han varje dag och en dag kom studenten som alla länktade till. Men inte jag. Jag ville inte att något skulle förändras, jag ville fortfarande se han in real life beundra han från lite avstånd. Mitt hjärta blev faktiskt brustet, det gjorde verkligen ont och det tog några år innan det blev "normalt" igen. Kunde verkligen känna heartache. Men det var inget jag sa till nån. Men varför skulle han velat ha någon som mig, när det finns/fanns tusen x finare tjejor.
- Fortsättning följer-
Del 2 - Vem är han
(fortsättning från tidigare inläg)
Då 15 år gammal (sen födelsedag) och varit ganska blyg och tillbakadragen hela livet hade jag inte tänkt så här mycket på en kille som nu. Men en dag så såg jag han vid skåpen, ca 5 meter bort från mitt skåp. Han hade en mattgrön jacka och ryggsäck på ryggen, och sin blonda kaluffs! Jag kommer ihåg att jag trodde att han gick sista året , delvis var han så lång och det såg ut som att hans skåp låg vid treorna, blev lite ledsen!
Men finns ju fördelar med SKOLKATALOGEN, nu skulle jag ju få svar på mina obesvarade frågor (förutsatt att han inte var sjuk..). Det tog nån månad innan katalogen kom, och vi tog ju ganska sent också, i oktober om jag minns rätt! Jag hittade min crush ganska snabbt! Han gick inte sista året i gymnasiet, utan första året precis som jag. Åhh vad jag sken upp inombords, allt blev så mycket vackrare än det varit tidigare. Och sen så fick man ju veta vad han hette ;) Det som var bra för mig var att han hade sina skåp inte alldeles för långt ifrån, vilket innebar att jag skulle få se han minst 5 minuter varje morgon.
Jag vet inte varför det blev just han. Starstruck från första ögonblicket. Var det hans klarblåa ögon eller var det kanske hans hår? Jag smällte inombords oavsett..
- Fortsättning följer -
En cruch
Jag minns fortfarande första gången ja såg honom som om det vore igår, hösten 2009. (det var 8 år sedan). Jag och min syster hade åkt in med bussen till vår första dag i gymnasiet, man började tydligen lite senare denna dag men det är ju svårt när man har bussar att anpassa sig efter.
Har ett svagt minne av att jag hade en svart axelväska, jeansjacka, mina dåvarande favoritjeans men minns inte vad för tröja. Jag och syrran satt utanför aulan och väntade på insläpp. Nån meter tvärsöver ser jag en blond kille med lite ruffsigt hår, han sitter på en stol. Tror det är några tjejor bredvid honom. Jag har ett minne av att jag tittar på honom och han tittar tillbaka på mig. Han hade så fina vackra blåa ögon! Men var så jäkla blyg så tittade snabbt ner i golvet när jag såg att han tittade upp.. Tiden for iväg och jag gick in i aulan för upprop. Killen utanför aulan var försvunnen! Vi gick sen till våra separata klassrum. Introdagen var lite kortare så efter någon timma var första dagen i gymnasiet avklarat. På bussen hem kunde jag inte sluta tänka på killen med de blåa ögonen. Vem var han?
- Fortsättning följer -
Fyra år senare
Oj, fyra år senare sitter jag här och skriver ett inlägg. Fyra år senare är jag inte längre 19 längre, jag fyller snart 24 (om några veckor). Att det tog 4 år att få en uppdatering OCH inte ett enda foto har laddats upp trots att detta var/är en fotoblogg :)) Får se om jag kommer ihåg denna blogg..
Välkommen till min nya blogg!
Då var man tillbaka i bloggvärden igen efter några års uppehåll. Har tidigare haft bloggar men kände att det var dags för en ny fräsch sådan. Innan sommaren började hade jag tankar och planer på att starta en fotoblogg, och nu är det gjort. Har haft intresse för foto i några år nu, intresset började under gymnasiet när vi under skoltid hade fotolektioner där vi själva fick vara ute och fotografera, med systemkameror. För några veckor sedan köpte jag min första systemkamera, en Canon EOS 1100D som var på rea, förmodligen mitt bästa köp någonsin!
Jag har väldigt svårt att komma på bra bloggnamn, man vill ju inte ha något alltför svårstavat och det ska vara lätt att komma ihåg. Resultatet blev Eifos, som dessutom är mitt namn baklänges. Just nu används en gratis design, det enda jag gjorde var att kopiera och klistra in lite koder på respektive sida men jag hoppas att någon gång i framtiden att jag lär mig göra egna bloggdesigner. Det som ska ändras på bloggen är headern och sen ska jag även bjussa på en bild på mig själv! Det lär ändras när jag kommit på hur man gör det.
chiao
