Ja det är ju sjukt att man inte kan få fram tre bokstäver, ett ord till någon. Att det ska vara så svårt. Ett hej betyder ju så mycket, det betyder ju att du ser en annan människas existens. Men hur skulle jag kunna göra det, bara dyka upp som gubben i lådan från ingenstans. Hur skulle han reagera om jag sa något. Han kanske inte skulle sagt någonting alls. Vad jag minns så var han ganska populär, för han umgicks alltid med flera från hans klass. Jag kunde ibland titta upp och se han titta på mig och sen titta bort när han såg att jag kollade. Han undrade säkert vad jag var för en konstigt typ. Eller om detta är något my mind har hittat på, han kanske kollade någon annanstans. Skulle vilja göra en tidsresa för att se exakt det som hände, se hur jag betedde mig.  Ändra på saker o ting. 

 

Åren gick plötsligt väldigt fort. Man tog ju förgivet att man skulle se han varje dag och en dag kom studenten som alla länktade till. Men inte jag. Jag ville inte att något skulle förändras, jag ville fortfarande se han in real life beundra han från lite avstånd. Mitt hjärta blev faktiskt brustet, det gjorde verkligen ont och det tog några år innan det blev "normalt" igen. Kunde verkligen känna heartache. Men det var inget jag sa till nån.  Men varför skulle han velat ha någon som mig, när det finns/fanns tusen x finare tjejor. 

 

 

 

 

 

- Fortsättning följer-